Studera som gravid med ADHD

Jag får inte ihop det just nu. Till helgen går flyttlasset till vår nya lägenhet. Det är ju toppen på alla sätt och vis. Diverse flyttlådor och Ikea-kassar står uppradade över allt i den lilla ettan. Överväldigande.
Men jag vet inte hur jag ska få ihop den här uppsatsen. Jag klarar inte av att samla tankarna tillräckligt länge för att läsa akademiska texter på engelska. Så jag gör det jag brukar göra, ingenting. Alltså varför blir det så här? Hur kan timmarna gå utan att jag ens satt på mig kläder?

Morgonen började ganska bra. Steg upp kl 7, mediterade och åt frukost. Sen fastnade jag. Jag beskriver det ofta som att jag fastnar. Det är som att jag inte kan ta mig vidare. Att jag låser fast mig. Som att en sida av mig försöker förstöra. Sitt du där, kolla bara på det här sen kan du sätta igång. Helt plötsligt har det gått flera timmar och dagen känns förstörd. Jag blir besviken på mig själv. Jag hade ju iaf kunnat ägna tiden åt något annat, som att packa. Men nej jag gör ingenting istället. Jag har hört av kompisar att när de tentapluggar så får de städmani som ursäkt för att plugga. Ja, då har de ju iaf ett rent hem. Själv har jag googlat resor i augusti, redigerat mina vecko-gravid bilder och hängt på tradera. Kanske inte borde vara prio ett just nu..

Jag försökte googla på hur det är för kvinnor som har adhd och är gravida. Men det finns nästan ingenting om det på nätet. Det jag hittar är antingen hur väl medicinin och graviditet går ihop (det gör det inte) och ifall livsstilen under graviditeten kan ge upphov till adhd.. Men ingenting om hur de gravida med Adhd mår. Jo nånstans läste jag att det verkar som att de flesta mår bättre. Men med tanke på hur lite forskning det gjorts på området ang kvinnor och adhd överhuvudtaget så tvivlar jag å att det är helt korrekt.

Jag upplever det iaf som att det är än svårare att få hjärnan att samarbeta och fokusera på "tråkiga" uppgifter, att kroppen och bebisen pockar på uppmärksamheten och att jag "flyter" runt i medvetandet. Ingenting känns särskilt viktigt och det är svårt att hitta motivation till särskilt mycket. Vill bara ta det lugnt och fokusera på det nya liv som komma skall.

Men så vill jag ju mycket annat också, samtidigt, alltför mycket. Som vanligt. Stress och press. Men det når mig inte lika mycket som annars. Flytten känns hanterbar. Men uppsatsen känns övermäktig. Den är så viktigt, avgör om jag får plugga vidare på mastern till hösten, som avgör om jag får rätt till högre föräldrarpenning..

Vecka 21 idag. Halva graviditeten har passerat. Äntligen kan jag njuta av den, mår bra i kropp och energin är tillbaka.

Hälsningar J

Foto tagit av mig i Rom 2014

Gravid och ADHD, golvad!

Det är ju inte särskilt förvånande för mig att jag så sporadiskt skriver här. Det är väntat. Jag lyckas sällan att upprätthålla något under en längre tid. Speciellt inte när en får så lite feedback som här.

Men det här är ju ändå att betrakta som en dagbok. Ett ställe för mig att formulera mig och uttrycka mig om, ja mig själv.

Nu är jag inne i andra trimestern av min graviditet. Den första var verkligen inget att hurra för. Konstant illamående, uppkastningar och en enorm trötthet golvade mig. Jag spenderade i princip all vaken tid i soffan från vecka 7-15. Allt vad studier hette var bara att glömma. Uppsatsen fick skjutas upp och tid till att vila och få i sig mat blev prio ett.

Det är fascinerande hur kroppen påverkas av att ett nytt liv tar vid i magen på en. Alla upplever ju det här helt olika men i mitt fall är det väldigt närvarande. Min kropp är inte längre min. Mina behov är inte för att tillgodose mig, mina begär är inte mina. Jag dikteras av det lilla livet som tar form i min mage. Mina tankar går inte att styra. Jag fick lov att sätta mina planer på paus för att fokusera på det som växte inom mig. Det är något helt annat. Kontrollen över mig själv, min vardag och min vilja fick läggas undan, inte utan ångest givetvis. Men att släppa kontrollen och följa kroppens signaler är intressant och är viktigt för mig. Jag bestämde mig ganska omgående att jag vill lyssna på vad kroppen vill, vad livet som växte i mig behöver.

Maten som jag var van vid att äta lockade inte alls längre. Kaffet kom upp igen, hälsogröten likaså. Bristen på koffein har väckt begär av kolhydrater oj så mycket kolhydrater. Blev runt vecka 15 sugen på mjölkprodukter, ost, yoghurt, fil osv läste senare att det var barnets kalcium behov som gjorde sig påmint. Och så var det det här med tröttheten. Träningen var bara att glömma, att stiga upp innan åtta likaså. Det är som att kroppen golvade mig för att den vet att jag annars hade stressat iväg med min uppsats och alla andra hundra saker jag kommer på att jag vill göra.

Nu mår jag iaf lite bättre, är inne i vecka 18. Tröttheten är inte lika knockande, illamåendet inte där 24/7 och jag har börjat träna igen. Har även satt igång med mitt uppsatsskrivande. Men så var det ju det här med ADHDn. Att ha självständiga studier och ADHD är inte det lättaste ens i vanliga fall. Men att ha det och vara gravid. Är hundra gånger tuffare. Tankarna går inte att formulera mer än 5 min åt gången. Allt som har med bebisbestyr ligger och puttrar under ytan konstant och så har vi självklart sett till att vi kommer flytta mitt i allt. Det känns på snudd omöjligt att ro det här i land. Dock så vill jag det så gärna! Det hade varit så perfekt att bli klar med uppsatsen i sommar, påbörja master och sedan vara mammaledig, sen fortsätta med mastern. Saken är ju även den att jag har en bra idé som jag vill spinna vidare på medan jag fortfarande tycker det är intressant och aktuellt.
Men vi får se hur det går. Måendet och bebis kommer först.

Längtar även till att äntligen kunna studera efter graviditet och amning med ADHD medicin, hann ju aldrig testa innan vi bestämde oss för att försöka bli gravida.