Ordning och reda

Att äga mycket prylar gör mig orolig i sinnet. När prylar samlas på hög, lådor väller över av saker som sällan används och källarförrådet knappt går att stänga fylls jag av en känsla av rastlöshet. Många saker sparas för att ”de kan vara bra att ha” nån gång. Men hur ofta måste det inträffa för att det är värt det utrymmet? Prylar måste underhållas för att hålla, de måste användas för att vara till nytta och de kostar en himla massa pengar. Ytan vi bor på måste vara större än vad som egentligen behövs för att även prylarna ska få plats. Det kostar mer att bo än vad som egentligen är nödvändigt.

Jag tycker många gånger att det känns så onödigt att göra sig av med saker eftersom jag en gång införskaffat dom. De har kostat mig pengar och det blir nästan alltid en förlust att sälja dom. Så de sparas. För man vet ju aldrig när man kan behöva den där byrån, lampan, boken, väskan, skorna... osv.

Att ha för mycket prylar i ett hem tror jag skapar oskärpa i sinnet. Det är nästan som att intrycken från alla prylar överväldigar, kroppen får ingen ro. Jag vill att mitt hem ska vara lugnande och rogivande. En plats för återhämtning.

Dock så betyder inte lite prylar att ett hem behöver vara aztekiskt, minimalistiskt och tråkigt. Jag tror att det är ett mänskligt behov att göra ett hem ombonat. Men ombonat betyder inte att kunna byta gardiner varje halvår, nya kuddar och 85 olika ljusstakar. Det lilla kan vara gott nog. Om inte bättre.

Sen är det ju det där svåra med den sentimentala biten. Prylar kan ha ett affektionsvärde som går utanför det rent materiella. Du kan ha fått det av en nära vän, en farmor eller så har du upplevt en underbar stund i just den där tröjan och allt vad det nu kan vara. Men försvinner verkligen minnet av personen, platsen, händelsen för att man inte sparar på själva prylen? Ett förslag kan ju vara att skriva ner historian om prylen i en dagbok, måla av prylen eller fota den. Så lever minnet fortfarande kvar i en fysisk form. Givetvis kan vissa saker ha en större anledning att sparas än andra. Men jag tror det kan vara bra att begränsa de prylarna så att det inte bara sparas i en källare och tas fram en gång vart tionde år.

Prylar kan vara roligt men för mycket prylar överväldigar och lurar oss till att tro att vi behöver prylar för att må bra. Välmående och lycka kommer inte från prylarna vi köper. När vi bestämmer oss för vad vi behöver och inte vad vi vill ha för stunden, så  kommer köphetsen lägga sig. Det är ändå bara en illusion för att upprätthålla det kapitalistiska samhället av att spendera pengar. Jobba för att handla, spendera, spendera, spendera. Bästa tipset: håll dig undan från butiker och internetsiter. Även andrahandsbutiker, även om det är bättre för minska nyproduktion så underhåller du ändå ditt  behov av att köpa köpa köpa. Och du får ännu mer grejer som tar upp plats både i ditt hem och ditt sinne. 

Teckning som jag gjorde som tonåring, redan då hade jag liknande tankegångar.