Relationer

I relationen med en person som man lever i ett kärleksförhållande med är det kanske än viktigare att lyssna och kommunicera tydligt. Det är den personen som oftast står oss närmast, som kan ge det där välbehövliga andrummet där en bara får lov att vara sig själv. Men det är också i den relationen som vi är mest sköra. Vi är rädda för att inte räcka till, att inte leva upp till förväntningar och att bli avvisade om vi visar oss alltför "nakna". Det är lätt hänt att då hålla inne på sina behov, att uttrycka sig i lite väl vida meningar och linda in sina åsikter, alltför att inte stöta bort den andre personen. Frågorna man dock måste ställa sig är: vad vill jag ha ur det här förhållandet? Vad mår jag bra av och hur ska jag kunna ge min partner det den mår bra av?

Ja vad är svaret på frågorna? Kommunikation såklart. Att öppet berätta vad man känner och vad man tänker på. Att känna samhörighet med en annan person, oavsett ifall den är vänskaplig eller av romantisk natur är det något av den bästa upplevelsen livet har att erbjuda. Relationer kan vara tillfälliga och förändras, hur bygger man då upp en stadig och livslång relation?

Jo genom att vara sig själv på riktigt. Att kompromissa i en relation är till viss del oundvikligt men att kompromissa så mycket att du ger upp för mycket av dig själv för att underhålla en relation, är inte hälsosamt i längden. De bästa och ofta långlivade relationerna bygger på att båda parter kan vara sig själva utan att känna att de blir dömda, kritiserade eller pressade till att förändra sig själva. Ibland kan det vara svårt att avgöra när man inte är sig själv. Kanske har man växt upp i ohälsosamma relationer eller levt för länge i ett. Men är det något som skaver, har du tråkigt i ditt förhållande, känner du dig inte sedd och framförallt känner du att du trippar på tå för att inte göra din partner besviken så behöver du göra en förändring. Så klart lättare sagt än gjort. Det är ju så livet är, jävligt jobbigt ibland.

Sen är det ju det där med att man inte är ensam i en relation. Bara för att du upptäckt att det inte är en givande relation så kanske din partner inte kan se det. Personen kanske tycker att allt är bra som det är och är inte villig att göra några förändringar. Så går du där vid sidan av och längtar efter någonting mer, väntar på att din partner ska fatta att ni måste jobba tillsammans på er relation. Men se det går inte. Vill inte din partner så måste du välja. Du måste ta beslutet. Kanske innebär det att börja ta hand om dig själv mer, lägga tid på intressen som är viktiga för dig, gå i terapi, träffa vänner eller vad det nu kan vara. Små steg som gör att du börjar lära känna dig själv bättre. Så småningom kanske din partner vaknar upp, ser att du börjar må bättre och känner sig motiverad till att göra detsamma eller så är det dags för dig att gå vidare.

I en relation där den ena har ADHD, som för mig, så är det kanske än viktigare (eller jag vet inte det är nog alltid lika viktigt) att vara öppen och kommunicera sina behov. Men också att vara självreflekterande. Att ifrågasätta ens egna reaktionsmönster och beteende. Se om det är så att du skadar din partner genom att bete dig på ett visst sätt. För mig så har det alltid varit lätt att berätta vad jag tänker, jag har alltid haft lätt för att sätta ord på mina känslor. Dock så har jag inte varit så smidig, jag har stövlat på och sagt "sanningen" till vänner och partners utan att fundera på hur det landar. Trott att jag minsann haft rätt eftersom det är så jag känner och tänker, då kan det ju inte vara fel. Eller? Jo för även om ärlighet varar längst så är det viktigt att säga saker på ett ödmjukt sätt. Att inte förutsätta att det bästa alltid är att säga rakt ut vad man tänker på.

En annan sak som jag tycker är oerhört viktigt i ett förhållande är att alltid känna mig accepterad. Att jag trots mina "fulsidor" inte blir dömd utan älskad, oavsett. Denna känsla av trygghet kanske känns paradoxal till tanken om att förhållandet ändå är skört, att det kan ta slut om man inte när den. Men jag tycker det är en viktigt tanke att bära med sig. Kärleken du får och ger ska inte tas för given. Jag och min partner väljer varandra varje dag och vi berättar hur tacksamma vi är för det. Tack för att du vill vara med mig, tack för kärleken du visar mig är fraser som sägs nästan varje kväll i vårt hem.

Bild av mig tagen på cykelsemester i Danmark 2013.