ADHD, tid och kroppskännedom

Jag känner så mycket, upplever varenda del av min kropp. Har svårt att koppla bort känslor som jag upplever. Känner vartenda obehag i kroppen. Klädeslappar som skaver mot nacken, linningar som spänner för hårt runt midjan, tofsar som sitter för länge på huvudet, kläder som kliar. Min kropp reagerar tydligt och klart när jag inte mår bra psykiskt. Min mage signalerar med att svullna upp och bli hård, gasig, obekväm och med smärta, detta kallas IBS (irritable bowl syndrom - Irriterad tjocktarm). Den reagerar på stress, mat som inte är bra för min hälsa, för mycket processad mat och den sparkar bakut. Eftersom min överaktiva hjärna aldrig vilar så är jag hela tiden på helspänn, musklerna arbetar övertid och jag får smärta i rygg/nacke/skuldror. När stressen har pågått för länge kan kroppen reagera med nässelutslag, kliande utslag som täcker kroppen från topp till tå. Det är ofarligt men kliar så in i norden. Händer och ögonområdet kan svullna upp i samband med det om jag inte tar allergimedicin. Då lägger det sig efter ett par dagar. Detta är mina upplevelser, jag har besökt läkare för utredningar och fått konstaterad IBS diagnos och allergiutredningen visade inte att jag var allergisk mot något ämne utan att utslagen troligtvis triggas av stress. 

Det är så klart tröttsamt att hela tiden känna så mycket, att aldrig känna att kroppen är helt avslappnad och inte känna någon smärta eller obehag. Under åren som gått har jag efter att besökt otaliga läkare, alternativmedicinare och provat olika typer av dieter, kommit fram till vilka livsmedel jag ska undvika, hur viktigt det är att jag motionerar, låter musklerna få arbeta och hur viktigt det är med den mentala biten.  Att jag accepterar signalerna som kroppen skickar, att jag inte ska jaga efter en ”mirakellösning” på mina problem utan att det ligger inne i min kropp. Att varje muskelknut är ett bevis på en spänning inom mig, en stressreaktion, ett förträngt behov. Jag arbetar nu mycket mer aktivt med avslappning genom meditation och klassisk yoga men även med att dagligen påminna mig om att slappna av. Att ta tid för återhämtning. Det är en daglig process och ibland trillar jag dit igen. Tycker synd om mig själv, straff äter saker som jag vet kommer leda till att jag mår sämre och dricker för mycket av socker och koffein som jag vet kommer påverka min sömn. Men i det stora hela så har jag funnit tekniker som fungerar för mig. Det viktigaste jag lärt mig är att acceptera mig själv som jag är.

Jag vill dock understryka att det är en daglig process. Förändringen sker inte över en dag, det är inte en linjär förbättring som vi är vana att tänka på, det går upp och det går ner. Jag brukar tänka att det är som en spiral. Ibland är det en nedåtgående spiral och ibland går den uppåt. Trots att jag, när jag ser tillbaka på, säg de senaste tio åren så går spiralen uppåt. Men en spiral går även i cirklar och det inom en uppåtgående spiral känns som att det blir sämre. Det är inte lönt att ha se tillbaka bara ett par månader för att se om det går uppåt eller neråt. Det krävs ett par år för att avgöra riktningen. Har det blivit bättre/sämre de senaste åren? Hur har förändringen sett ut?

Med kristendomens intåg förändrades synen att se på tid. Från den tidigare cykliska tiden som innebar att det fanns ett liv efter döden och att livet var ödesbestämt, att upplevelser återupprepade sig. Som att varje år för en bonde ter sig lika, hen sår, vattnar och skördar och sen om igen nästa år. Årstiderna upprepas och kretsloppet fullbordas om och om igen.

Med kristendomen förändrades detta synsätt, det finns en början och ett slut. Människan har bara ett liv att förändra och förbättra. Med industrialismens intåg förstärktes denna uppfattning och klockan är en symbol för detta. Det börjar mer och mer handla om tillväxt och utveckling, inga händelser återkommer utan allt kan förbättras och förändras. Framtiden ligger alltid och gäckar en och en anstränger sig så för att förverkliga drömmar om den som (nästan) alltid kantas av hopp och tro om något bättre. Är inte alla nyårslöften ett bevis på detta? Första måndagen i månaden då ska jag börja träna, till sommaren kommer jag må bättre, i höst tar jag tag i min ekonomi osv osv.

Jag har funnit att det är lättare att acceptera att kroppen och psyket varje höst går ner i aktivitet, blir lite lugnare, ibland lite melankolisk. Jag är inte lika förmögen att förändra min tillvaro, att ta stora beslut på hösten eller vintern. Jag tuggar på, sluter in mig och lugnar ner mig. När de första tecken på våren infinner sig, när det börjar ljusna och temperaturen stiger, så stiger även min energi och min vilja att förändra. Att acceptera att orken tryter på hösten känns lättare när jag tänker på livet som cirkulärt, det har sin gilla gång och årstiderna avlöser varandra. Jag behöver inte känna skam och må dåligt för att jag inte orkar lika mycket i svarta november som i ljusa maj och det är helt okej. Det är naturligt. Jag är ändå ett barn av min tid och jag tror att vi har förmåga att förändra och förbättra vårt mående och vårt liv enligt den linjära tidsuppfattningen men jag försöker se det i kombination med den cirkulära. Vad vet jag dock? Det här är ju bara spåneri från min sida men det hjälper mig att inte skuldbelägga mig själv alltför mycket.

Jag är förmögen att må bra och jag vet hur jag ska göra, tror jag. Jag måste bara acceptera att det tar tid och att må bra inte innebär att sitta på ett rosa moln 24/7.

Hälsningar J

Lånad bild som jag tycker stämmer väldigt bra.