Jag sitter med min nakna kropp mot
den kalla emaljen i badkaret som snabbt värms upp med det heta vattnet som
forsar ur duschhandtaget. Vattnet bränner på min hud. Det är alldeles för varmt
men jag måste få känna smärtan för inombords skriker varenda cell ut min sorg.
Sorgen överröstar mitt förstånd och jag klöser med naglarna i ansiktet. Sorgen
måste få ett ansikte. Känslan av total värdelöshet är oumbärlig och jag känner
mig själv försvinna mer och mer, utplånas. Jag kippar efter luft, mina lungor
känns som om de krampar, som om de inte är större än golfbollar. Samtidigt
sitter du där bredvid mig på toalettstolen och försöker trösta mig. Någonstans
långt borta hör jag dina smekande ord och känner din hand som varsamt löser
mitt krampaktiga grepp om duschhandtaget. Du drar ner värmen och spolar
försiktigt bort min ångest.
Det är alldeles försent, jag
förlorade igen. Ångesten vann och jag ligger utslagen i sängen och är
tömd på både känslor och energi. Du finns hela tiden vid min sida och jag både älskar
och hatar dig för det. För dig har jag visat alla mina fulsidor och du har inte
lämnat mig. Det är obegripligt. Jag snyftar in i din famn och du sluter mig
inom dig, i din varma, närande trygghet.
Hälsningar J
 |
| Foto taget av mig i Fuerteventura 2015 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar