Att drömma och genomföra

Jag är en stor drömmare. Har tusen idéer hela tiden och är väl trots allt inte jätte dålig på att förverkliga dem. Har testat massor av saker i mitt liv. Men det jag fortfarande dras med är att våga satsa på riktigt, all the way lixom. Tidigare har jag försökt lite halvdant för jag har alltid tänkt att jag kommer misslyckas eftersom jag är så trög och långsam, detta pga av den odiagnostiserade adhd-diagnosen under min uppväxt. Jag tänkte ofta att jag inte dög, inte passade in och gjorde inte rätt, att jag var konstig rent av vilket kom att hämma mig. Jag blev inbunden och ganska så blyg.

I vuxen ålder har jag fått slita för att vända det dåliga självförtroendet, jag är inte riktigt där än och det kommer väl alltid vara ett constant battle. Något man behöver upprätthålla och öva på hela tiden. Det finns alltid en känsla av utanförskap hos mig när jag befinner mig i grupper med okända. En känsla av att jag inte kan något och är lite mindre smart. Att jag är malplacé och det känns som jag låser mig mentalt.

Det leder till att jag skjuter på drömmar jag egentligen skulle vilja genomföra eftersom jag är så rädd för att misslyckas och bli avslöjad som en bluff som inte kan något. Absurt egentligen för när jag ser tillbaka på det har jag ju inte ångrat nånting av det jag genomfört. Bara ångrat att jag inte vågade mer! Inte satsade tillräckligt!

Bild från vårt bröllop av Louise Larsson http://www.aventuraleon.net/